Bolidenbolagets svar på min insändare i Norran den 17 mars skulle behöva bemötas av personer med större detaljkunskap än mig. Men de flesta skulle nog känna olust om tusentals ton gruvfall från Chile lastades av alldeles utanför Skellefteås centrum. Det måste ju ha funnits en anledning att Boliden sände det runt halva jordklotet.
Däremot finns flera fall av miljöförstöring på betydligt närmare håll, som Blaikengruvan i närheten av Storuman. Den drevs ett fåtal år, ändå hann påverkan bli så pass stor att det fortfarande pågår åtgärder för att minska följderna. All exploatering av naturresurser har sitt pris. När Vattenfall byggde kraftverk nära min hemgård, sinade pappas gårdsbrunn. Han trodde bergfast på att de nya vattennivåerna i Umeälven inverkade. Men han fick inte ett öre av Vattenfall, det blev en Davids strid mot Goliat.
I dag behöver vi många miljoner mer kilowattimmar elektrisk energi än då. Än så länge är de fyra nationalälvarna fredade. Nu är det vind och sol som ska hjälpa oss. Men vindsnurrorna påverkar också omgivningen negativt. Då vänder en del blicken åter på kärnkraftverken – som före detta datagurun Bill Gates, eller ledarna för några av våra politiska partier. Men här kan man verkligen tala om ett olöst avfallsproblem. Vad jag förstår har inte en enda kärnkraftsbärande nation ännu hittat en varaktig lösning på detta.
Om Bolidenbolaget vill visa sig i framkant, eller andra stora koncerner med geologisk sakkunskap, skulle de kanske kunna bidra till den forskningen. För det är ju tydligen så långt ner i berggrunden som möjligt som mänskligheten måste ta sig med det eländet. I nutid är det klimatförändringarna som oroar mest. Vi märker dess följder alltmer med blotta ögonen, här och nu. Men kärnkraften är lömskare än så. Tänk på stoftet som kom flygande över oss den morgonen när kraftverket i Tjernobyl hade havererat. De allra flesta visste inte ett dugg om detta förrän det redan börjat sätta sina spår.
Stefan Holmberg, Östra Falmark