Grönskan trängs undan när staden växer

När staden växer är det nästan bara maskrosorna som klarar sig, menar skribenten.

När staden växer är det nästan bara maskrosorna som klarar sig, menar skribenten.

Foto: Lars Eriksson

Insändare2020-08-22 07:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nordanå är en källa för återhämtning och lärande. Alla känner till stadens ”oas” med dess mjuka terräng, handikappvänliga småvägar och gräsmattor som inbjuder till picknick och barnspring. Tillsammans med Bonnstan är platsen central i Skellefteås historia. Tänk om byggnaderna kunde tala.

Systemet med dammarna kom till i samband med stadens 100-årsjubileum. Kanske de stora och gamla träden också planterades då. Vår önskan är att träd och buskar skyltas upp och att övrig växtlighet befrias från papper och annat skräp. Det blir roligare att andas in dofterna då.

Norran har i sommar berättat om parker och lummiga promenadvägar i ytterområdena. Lyckliga de som får ”skogsbada”. Hur mår stadsborna då så många grönområden har asfalterats och parken förlorat sin stresslindrande lummighet? Växer upp gör höghus och garagekomplex utan omgivande grönska. 

Några gator pryds med blomsterarrangemang i självvattnande stenkärl. Annat osmakligt hamnar också där. Men maskrosorna klarar sig.

Tankemödrarna