Jag kan inte avgöra om just Riksrevisionens granskning av polisen ska ifrågasättas, men tanken slår mig att många av dessa granskande myndigheter ibland kan skjuta över målet i sin iver att vara ”till lags” och att motivera sin egen existens inför uppdragsgivaren, regering och riksdag.
Inom näringslivet har det sedan länge talats om lärande organisation och ”learning by doing”. När jag tog del av RRVs rekommendationer till polismyndigheten rörande ”särskild händelse” noterar jag att det rekommenderas ett antal byråkratiska åtgärder som polisen ska införa. Men jag ställer naturligtvis frågan om polisen, och även övriga offentliga verksamheter inte har egna internrevisioner för att åstadkomma effektiviseringar i myndigheten…, - dvs en lärande organisation och ”learning by doing..?
Det är inte bara polisen som granskas av extern revision. Det är till exempel även sjuk- och hälsovården och skolan. Naturligtvis behöver myndigheter granskas men jag är tveksam till om reviderande myndigheter skall anvisa andra, operativa myndigheter hur de byråkratiskt ska bedriva sin verksamhet. Vi ser hur allt fler verksamheter tyngs av administrativa byråkratiska pålagor som i själva verket utgör ett tydligt hinder i det egna effektiviseringsarbetet. Se på administrationen inom sjukvården och köerna, se på skolan med alla de byråkratiska pålagor som läggs på lärare, och se nu på polisen…
Vad som jag och många andra vet är att ett alltför finmaskigt nät av byråkrati och regler knappast främjar en operativ verksamhet och dess effektivitet. Tvärtom kan sådan byråkrati verka förlamande på medarbetares vilja och möjlighet att ta egna sunda och produktiva initiativ. Rädslan att bryta regler förlamar ofta verksamheten snarare, än att vara till hjälp.