Det har den lyckats bra med. Att bygga upp något nytt med löst staplade stenar utan murbruk, det går sämre. Egoismen har gång på gång visat sig vara en usel armering men tron på det fria kapitalets förmåga till frälsning står fast.

Jag tycker det är konstigt att ingen ser att kejsaren är naken, att idén som marknadsförs med ”frihet för den enskilde individen” också kräver lydnad. Samhället ställer nu hårdare krav och övervaka sina medborgare mer. Det som var medmänskligt blir motmänskligt. Klassamhället ska cementeras. Kapitalet har fått makt att kuva fackförbunden, pressa de lägsta lönerna och inskränka arbetarnas rättigheter. Frihet är såklart inte till för alla och det vore naivt av mig att tro annat.

Men det som stör mig mest är när politiker korsar sina fingrar bakom ryggen, kväser oppositionen, begränsar insynen och gör allt för att flytta medborgarnas fokus. Vi ser privata konsulter och entreprenörer få fri tillgång till våra skattepengar, internationella koncerner som dränerar skola och vård går armkrok med riksdag och regering. Gränsen mellan näringslivets lobbyism och folkvald politik suddas ut. I andra länder hade det kallats för korruption.

Samtidigt så strör staten miljarder över medelklassen, med riktade skatteavdrag och skattesänkningar gör man allt för att hålla den viktigaste väljarbasen tyst och nöjd. Högerpartiernas tolkning av liberalismen har, i mina ögon, gått helt vilse i sin egen dröm om en begränsad statsapparat.

Jag har sagt det förut, vi måste våga tänka nytt, helt nytt och långt utanför boxen. Vårt sätt att leva och det rådande ekonomiska systemet leder bara längre och längre in i återvändsgränden.

Men dagens politiker erbjuder inte längre några framtidsvisioner och i det vakuum som uppstått så går kapitalet bärsärk. Den makt som skulle utgå från folkets initiativförmåga, samarbete och kraft har ersatts av girighet, rädsla och misstro. När regering efter regering så uppenbart omfördelar frukten av vår gemensamma ansträngning till förmån för de välbesuttna, och lika uppenbart straffar den som oförtjänt kört ner i något av livets oväntade tjälskott så börjar gemene man tro på deras berättelse. Att vanligt folk inte förtjänar bättre. Det som borde generera stora gatuprotester med plakat och megafon blir tyvärr bara en knuten näve i fickan.