I Skellefteå-tidningen, som ges ut av Skellefteå kommun, beskrivs ett kommande Skellefteå som annorlunda mot nuvarande vilket är fullt förståeligt eftersom den industriella expansionen tagit fart och inflyttning pågår och förväntas öka. Samtidigt som detta kan ses med positiva ögon och sprida glädje på många sätt måste politiker och tjänstepersoner också se till de behov som Skellefteborna redan har och kommande behov. Det går inte blunda sig ur svårigheter hur än gärna man vill. Rekryteringen av sommarvikarier till vården i kommunen och regionen är ett dilemma och har antagligen aldrig varit så svårt som detta år. Hur kommer det sig – egentligen – och vad kan åtgärdas för att underlätta rekryteringen?
När vågar arbetsgivaren satsa ordentligt på den personal som är verksam och som väljer att stanna kvar i yrket? Hur kan satsningar som ger resultat se ut, vad behöver personalen som dagligen går till arbetet, vissa med oro för hur dagen ska bli, andra med förtröstan att klara av sitt arbete utan att efter avslutad dag fullständigt bryta ihop för att kraven är för högt ställda. Det är omänskligt att vårdpersonal ska behöva stressa i samband med besök hos vårdtagare, oavsett det gäller hemtjänst eller vård och omsorgsboende.
De som är ansvariga för arbetsmiljön, alltså beslutsfattare och högre tjänstepersoner, borde själva delta åtminstone en hel arbetsdag i vården för att säkerställa att de säkert förstår och vet hur verkligheten ter sig för både de som får hjälp och de som utför arbetet.
I dagsläget gruvar jag mig för att bli i behov av vård och omsorg. Kommunen tycks numera bara ha ögon för expansion, industriell utveckling och teknikutveckling även inom vård och omsorg. Inget ont om detta bara arbetsmiljön förbättras för alla som fortfarande orkar med sitt viktiga omvårdnadsarbete, utan dem blir livet mycket svårt för äldre i Skellefteå kommun.
Åtgärda och förbättra!