När Olof Palme i sitt berömda jultal 1972 räknade upp några av historiens värsta illdåd lade han då till USA:s terrorbombningar av Hanoi 1972.
Om Palme levt och verkat idag skulle han med stor sannolikhet ha lagt till Gaza 2023. Israels terrorbombningar och brutala hämnd på Hamas angrepp den 7 oktober drabbar civilbefolkningen på ett sätt som gör att det med råge kan nämnas bland historiens värsta illdåd.
Men från det svenska etablissemanget har protesterna i princip uteblivit.
Medan det blev en proteststorm när Rysslands ambassadör bjöds in till Nobelfirandet har knappt ett ljud hörts om att bojkotta den israeliska ambassadören. Det borde ha varit en självklar markering mot Israels bestialiska handlingar. En markering som borde utvidgas till en bojkott på samma vis som vi bojkottade apartheidregimen Sydafrika.
När jag skriver denna insändare nås vi av nyheten att Sverige skrivit under ett DCA-avtal med USA, ett avtal som sägs ge den amerikanska krigsmakten tillträde till 17 baser i Sverige. Detta utan några garantier mot att kärnvapen kommer att finnas med i bilden. Sverige beskrivs som ett uppmarschområde mot Ryssland och Arktis. Ett avtal som spetsar till motsättningarna och som tagits utan någon debatt.
Det finns all anledning att ställa sig frågan: Vart är vi på väg?