NÀr Olof Palme i sitt berömda jultal 1972 rÀknade upp nÄgra av historiens vÀrsta illdÄd lade han dÄ till USA:s terrorbombningar av Hanoi 1972.
Om Palme levt och verkat idag skulle han med stor sannolikhet ha lagt till Gaza 2023. Israels terrorbombningar och brutala hÀmnd pÄ Hamas angrepp den 7 oktober drabbar civilbefolkningen pÄ ett sÀtt som gör att det med rÄge kan nÀmnas bland historiens vÀrsta illdÄd.
Men frÄn det svenska etablissemanget har protesterna i princip uteblivit.
Medan det blev en proteststorm nÀr Rysslands ambassadör bjöds in till Nobelfirandet har knappt ett ljud hörts om att bojkotta den israeliska ambassadören. Det borde ha varit en sjÀlvklar markering mot Israels bestialiska handlingar. En markering som borde utvidgas till en bojkott pÄ samma vis som vi bojkottade apartheidregimen Sydafrika.
NÀr jag skriver denna insÀndare nÄs vi av nyheten att Sverige skrivit under ett DCA-avtal med USA, ett avtal som sÀgs ge den amerikanska krigsmakten tilltrÀde till 17 baser i Sverige. Detta utan nÄgra garantier mot att kÀrnvapen kommer att finnas med i bilden. Sverige beskrivs som ett uppmarschomrÄde mot Ryssland och Arktis. Ett avtal som spetsar till motsÀttningarna och som tagits utan nÄgon debatt.
Det finns all anledning att stÀlla sig frÄgan: Vart Àr vi pÄ vÀg?