I lördagens tidning (Norran den 11/6) fanns en insändare gällande framtidens äldrevård i Norsjö. Insändarskribenten fokuserade helt på undersköterskornas lönesituation, kommunens svar på insändaren likaså. Som tidigare anställd inom kommunens äldrevård vill jag hävda att det inte är lönen som är det viktiga – det är arbetsmiljön.
Kommunen kan aldrig konkurrera lönemässigt med exempelvis industrin, som i dagsläget dammsuger arbetsmarknaden på personal. En liten kommun som Norsjö måste ge sina anställda ett mervärde i form av en trivsam och psykosocialt hållbar arbetsplats. Jag tror inte att kommunen inser vidden av hur mycket kompetens de förlorat genom åren på grund av att vi som (tidigare) anställda känner oss otillräckliga, ouppskattade och utslitna.
I grund och botten är det ett fantastiskt jobb – man får tillbaks så mycket från de man jobbar för (pensionärerna). Men orsaken till att de anställda inte orkar är inte att lönen är för låg, utan att grundbemanningen är otillräcklig. Om varje pass utökades med 1–2 tjänster så skulle personalen stanna kvar inom yrket, det skulle bli enklare att nyrekrytera, sjuktalen skulle minska och pensionärerna skulle få mycket bättre livskvalitet. Så enkelt är det. Då skulle jag, och många med mig, orkat jobba kvar.
Och ja, det kostar pengar – men i det långa loppet är det en besparing i både tid, mänskliga resurser och pengar. Sätt en konsult att räkna på det, som ni gör ni med allt annat kommunen ansvarar för. Världens bästa vardag skryter vi med, vi Norsjöbor. Men det gäller uppenbarligen inte personal och boende inom äldreomsorgen.
F.d. kommunanställd