”Numera nöjd förälder” svarar den 27 januari att hen inte sågar kommunens lärare. Helt rätt! Lärarna i friskolor är varken bättre eller sämre än i de kommunala. Det som skiljer är de pedagogiska idéerna och det stöd som lärarna får, eller inte får. Det är inte heller intressant vem som är huvudman. 

Vinsterna för många friskolor, givet att de är bra, bevisar bara att man kan driva kvalitetsskolor med lägre kostnader. En friskolekoncern har en mindre stab med experter som tillsammans med anställda utarbetar riktlinjer för alla skolor: Hur man som rektor syns bland barnen, hur man stöttar lärarna, hur man hanterar eventuellt stök på lektioner, hur man samarbetar med barnens familjer för att få samsyn och mycket mer. Sedan rekryterar man rektorer som verkligen klarar av jobbet på respektive skola – och ger dem stöd och resurser för det.

Det här saknas i Skellefteå. Man har ett jättelikt skolkontor som kostar ett okänt antal miljoner kronor, men få pedagogiska idéer. Det finns gigantiska kvalitetsskillnader mellan skolorna, som också i princip hemlighålls för föräldrar och allmänhet. På vissa skolor är det kaosklasser, mobiler på lektioner och få regler. På andra är det god ordning och bra lärande. Det som skiljer är ledarskapet och en inarbetad kultur. Inte lärarna som sådana.

Den första jag hör från barnfamiljer som vill flytta till Skellefteå är: ”Var finns det bra förskolor och skolor? Där vill vi bo.” Istället för att motarbeta friskolor med kvalitet, kunde kommunen lära av dem. Ersätt skolkontoret med en liten stab som kan ta fram hållbar strategi och goda riktlinjer, samt ge verkligt stöd för detta i verkligheten. Anställ rektorer som klarar de krav som utarbetats, till exempel tillsammans med lärarfacken, och dela ut alla inbesparade skattemiljoner till skolorna.

Har sett skolor inifrån