Sverige sticker ut i internationella jämförelser då det gäller individualism och sekularisering. Ett resultat av detta ser vi i att yttrandefrihetsfundamentalisterna ofrivilligt blivit koranbrännarnas bästa vänner.

Att bränna koranen handlar om att uttrycka hat och förakt och inte om att uttrycka en åsikt och borde därför bedömas som ett hatbrott eller som hets mot folkgrupp.

Vår extrema hållning då det gäller individualism och sekularisering har gjort oss blinda och döva för hur andra människor uppfattar vårt land. En stor majoritet av jordens befolkning kan inte förstå att vi inte vill respektera det som de håller heligt. Eftersom vi är så avvikande i mångas ögon får vi väldigt svårt att övertyga andra om att det vi håller ”heligt”, som vår syn på mänskliga rättigheter, hbtq-frågor och jämställdhet är något för andra att ta efter.

Regeringen verkar bakbunden eftersom man är helt beroende av det islamfientliga partiet SD vars företrädare tycker att man ska bränna ännu fler koraner. Att oppositionen av ideologiska och taktiska skäl inte vill hjälpa regeringen är samtidigt beklagligt.

Att SD:s linje blivit PK (politiskt korrekt) märktes inte minst på att Carl B Hamilton tvingades gå samtidigt som Rickard Jomshof får sitta kvar. Carl B Hamilton tänkte högt det många liberaler och kristdemokrater innerst inne också tycker, nämligen att antisemitism är ännu mera föraktligt än att vara islamfientlig.

Det kommer att ta lång tid att reparera de skador som koranbränningarna lett till. Att ändra ordningslagen om ett år kommer inte att hjälpa särskilt mycket. Det är också en uppenbar risk att den nyckfulle president Erdoğan inte kommer att släppa igenom Sveriges Natoansökan. Att stärka sin ställning i den muslimska världen är förmodligen viktigare för honom än att gå Sverige och övriga Nato till mötes.