Vi talar ofta och gärna om frihet. Men vilken frihet menar vi? Ordet frihet säger inte mycket, man måste tala om frihet till eller från någonting.
Yttrande- religionsfrihet, att resa och tala fritt är självklart för oss. Men frihet att i varje ögonblick att göra just vad jag har lust till, ska vi ha den friheten?
De flesta inser säkert att det är omöjligt? Vi måste alltid ta hänsyn till andra människor och vår miljö. Det brukar kallas solidaritet. Våra nära och kära, familjen, kommunen, vi ska till och med vara beredda att med livet som insats försvara vårt gemensamma land Sverige. Nu ska vi rusta oss för att solidariskt ställa upp i Nato-gemenskapen. Vi rustar som aldrig förr för att öka vår säkerhet. Räcker detta idag? Ökar världens säkerhet med mer dödliga vapen?
Vi står inför ett existentiellt hot som vi inte sett tidigare. Klimathotet. Orsaken är vårt sätt att leva och agera på jorden. Vi är på ett påtagligt sätt ett hot mot vår egen arts framtid. Hotet är globalt. För att klara problemet måste vi inse kravet på solidaritet med alla andra på jorden. Även de ännu inte födda.
Våra stora klimatutsläpp i den rika världen drabbar främst fattiga människor närmare ekvatorn. Ska vi ha friheten att förstöra livsbetingelserna för andra? Att solidariskt avstå något av personlig frihet för det gemensamma bästa har vi alltid gjort. Samarbete med andra människor har varit förutsättningen för oss att överleva. Vi har klarat många prövningar.
Vi har möjligheter att klara även klimathotet. Men det förutsätter global solidaritet. Fred är ett absolut krav. Möjligt? Ser kärvt ut just nu. Uppvärmningen har kanske inte drabbat oss i den rika världen tillräckligt ännu? Att ge upp hoppet är ett uruselt alternativ.
Ska vi kanske börja med att försöka få med både Ukraina och Ryssland i EU och Nato?