För en tid sedan så kunde jag läsa om en elev som blivit tilldelad ersättning på 150 000 kronor för att denne hade blivit utsatt för diskriminering av sin lärare. ”En allvarlig form av trakasserier”, menade Diskrimineringsombudsmannen.
Händelsen skedde på en skola i Mellansverige, där en så kallad ”icke-binär” elev, alltså en person som uppfattar sig tillhöra ett annat kön än de förefintligt existerande, började på skolan och elevens vårdnadshavare informerade en lärare och en lärarassistent om att eleven skulle tilltalas med ”hen”. Läraren uppgav att hon inte kunde använda ordet ”hen” i tal, och en tvist drog efter det igång, varefter vårdnadshavaren berättade för skolans rektor att eleven skulle tilltalas som ”icke-binär” och att läraren vägrade följa deras önskan. Rektorn lovade att tala med läraren, men eleven blev ändå kallad för icke önskvärt pronomen under mer än en termin.
Skolan har till DO instämt i att eleven har utsatts för diskriminering.
Att en lärare, mot en elevs uttryckliga vilja, medvetet låter bli att använda det pronomen som eleven identifierar sig med är en allvarlig form av trakasserier enligt DO, och något som en rektor omgående måste se till att upphöra. Läraren i det här fallet blev avstängd och sedermera uppsagd.
Hur har det kunnat gå så här långt i Sverige? Nu är det dags att folk börjar säga ifrån så att vi får slut på de här dumheterna. Så här kan vi inte ha det längre. Vem vill bli lärare i Sverige under dessa premisser.
150 000 kronor är ganska mycket pengar, och vilken förälder som helst med dålig ekonomi skulle kunna frestas, om sonen eller dottern enligt deras tycke blev dåligt behandlad av någon lärare, att driva saken vidare i hopp om ett rundligt skadestånd.
Anita Lindgren, Skellefteå