Funderar över om det är undertecknad eller nutidens eventskapare som är ur tiden. Undringen kommer av att ha sett musikalen ”Från Broadway till Duvemåla” på Sara kulturhus.
Där framfördes många kända stycken ur många kända musikaler, men omgjorda så att de som i originalversioner kunde väcka allt från skratt till gråt hade ersatts med hög volym, för dominant komp, skrik och självberömmande.
Applåderade och reste sig publiken vid avslutningen verkligen av uppskattning eller för att det, som jeansvidden, är en trend?
Sura gubben