Framtidssatsningar i skolan – ”Är det värt mödan”

Jag jobbar som lärare och har gjort det i sju år. Jag tycker det är givande när vi lärare får gå kurser som gör att vi kan utveckla våra elever, kurser som ger oss verktyg och som ibland underlättar i planering och undervisning.

Framtidssatsningar i skolan har en tendens att rinna ut i sanden, menar skribenten.

Framtidssatsningar i skolan har en tendens att rinna ut i sanden, menar skribenten.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-01-31 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Exempelvis gick flera av oss lärare en kurs om digitalt lärande, med lärplattan i fokus. Det finns oändliga möjligheter och appar som kan öka motivationen hos alla elever. Man kan bland annat skapa sagor och musik, man kan dokumentera, fota och redigera. Allt detta kan göras i grupp, vilket gynnar det sociala. 

Efter kursen jobbade vi i verksamheterna med dessa plattor och det var otroligt kul. Vi kunde se så många positiva faktorer i detta verktyg. Sedan gick det kanske tre år och helt plötsligt fick vi inte använda plattorna längre. Jaha, då var det bara att backa medan andra kommuner fortsatte mot framtiden genom att utbilda och satsa på lärplattorna.

Sedan var det dags för inkluderat lärande i fokus. En skola för alla. Vi fick gå kurser i exempelvis fysiska lärmiljöer (lite intryck på väggar, milda färger och så vidare), arbetssätt, förhållningssätt och pedagogik. Vi lade ner mycket tid på att lära oss ett program med bildstöd. Ett program som utvecklats för elever med speciella behov, men som forskning visat gynnar alla för att får struktur och tydlighet. 

Vi har kunnat lägga upp dagens schema för klassen med dessa bilder, satt upp bildstöd på lådor och skåp för att elever ska hitta material utan att behöva fråga. Tänk dig själv att exempelvis hitta rätt på en flygplats utan pilar och andra tecken. Nu har kommunen dragit ner pengen till programmet. Bara några få lärare per skola får använda det. Ett program som alla lärare har använt varje vecka.

När det gäller den fysiska miljön, så får de nya skolorna pengar för att kunna köpa rätt sorts inredning och väggfärg så att det anpassas för alla elever. De äldre skolorna som ligger utanför stan får vid behov gamla slitna röda plyschsoffor och knallorangea skåp. Har man tur får skolan/förskolan köpa målarfärg som vi lärare får måla med själva.

Jag fundera på vad nästa utvecklingsområde blir. Är det värt mödan att lägga ner massor av tid och planering på något nytt som med stor sannolikhet inte kommer att kunna användas? Vi måste få konsekventa förutsättningar om vi ska följa med samhällets forskning och utveckling.

Anonym