Jag blir alltid så ledsen var gång som Jimmie Åkesson (SD) berättar att Sverige har deporterat så och så många flyktingar varje vecka. Jag tänker bara på hur många familjetragedier som ligger bakom dessa beslut. Många har påbörjat sin etablering, lärt sig svenska och fått vänner.
Flyktingar är vanliga människor som råkat födas i fel land. När det gäller barnen så har föräldrarna extra energi. De anstränger sig för att barnen ska få det bättre än de själva. Då återstår bara att ge sig av till ett annat land och hoppas på att de hamnar på ett bättre ställe.
Åkesson började sin politiska bana i början på 2000-talet med målsättningen att flyktingar skulle ut ur landet. Sedan fördjupade han med åsikten att alla flyktingar är farliga, vilket är en ren lögn. Men om du möter någon med en knuten näve får du en knuten näve tillbaka. Men om du har en öppen hand och ett leende får du nog ett leende tillbaka.
Sverige har för mig varit ett lugnt och stillsamt land. Men nu är det demokratiska Sverige på väg att rösta igenom att vi ska ha en angiverilag. Innan lagen ens är godkänd visar det sig att rektorerna inte kommer att bli undantagna från rapporteringsplikten. Det är så illa att jag tror knappt det är sant. Och jag undrar om våra riksdagsmän och riksdagskvinnor verkligen förstår vad det innebär med en sådan lag.
Nu är vissa yrkesgrupper inte anmälningspliktiga, men det obehagliga med lagen är att det är lättare att ta in fler grupper av människor att omfattas av lagen än att begränsa omfattningen.