Det är dags för vår familj att ta examen från förskolan. Innan jag blev förälder hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle tänka på barnens förskola som en del av familjen, jag tänkte på det som en plats där barnet skulle vara när vi föräldrar var på jobbet, inte så mycket mer.
Men oj vilken oerhörd samhällsskatt jag har upptäckt. Ni pedagoger har lärt mina barn allt från att be om smöret vid matbordet, till att leta myror i skogen till att vara en bra kompis, det med samma värme och innerlighet dag ut och dag in. Jag vet att ni har en utmanande arbetsdag, jag vet att det finns dagar ni lämnar jobbet och tänker att ni önskar att saker och ting vore annorlunda, men det ni gör, det är det vi föräldrar behöver.
Tillsammans med förskolans personal har jag som förälder fått dela mina tankar och funderingar om stort och smått om mitt barns liv, alla detaljer som kanske inte alltid är så intressanta för andra (sovtider, matbestyr, toalettbesök och utvecklingsfaser), men vi har kunnat dela det, som en familj.
Ibland skäms jag vid tanken över att de säkert spenderat mer vaken tid med mina barn än vad jag själv gjort, andra gånger blir jag så rörd och tacksam över den tanken att de får vara i trygga sammanhang som är en del av livet.
Till er pedagoger som tröstar oss föräldrar i hallen, som ger oss pepp att barnen har det bra när de är med er och som möter oss när vi kommer och hämtar våra barn och tillsammans med barnet berättar hur deras dag varit – vårt allra varmaste tack, ni är en del av vår helhet. Vårt barn har nu, tack vare allt ni gjort, alla färdigheter för att gå vidare till förskoleklass.
Vi föräldrar har blivit ödmjukare inför föräldraskapets alla känslor och hade gärna kunnat stanna kvar några år till. Blåklinten, ni är en del av vår familj.
Bergsbymamma