Jag och mina kollegor inom förskolan har flera gånger läst insändare där vårdnadshavare klagar på kommunens val av stora barngrupper i förskolan.

Vi vill säga tack för ert stöd. Men vi vill även ge en mer nyanserad bild av hur vi ser på det utifrån barnens perspektiv här på förskolan. I dag arbetar väldigt få vårdnadshavare deltid vilket har gjort att det är mycket högre beläggning från tidig morgon till sent. Det är inte antalet barn som har blivit så många fler utan antalet vårdtimmar.

I dag är nästan aldrig syskon hemma om ett av barnen är sjukt, vilket skulle göra stor skillnad i antalet barn. Tidigare om ett barn var hemma sjukt så var syskonet hemma eller om det kom så gick det hem efter lunch. I dag är syskonet på förskolan hela dagen ut. Vi hör ofta ”Hen ville komma och leka.” I dag ligger många barn på 45 till 55 timmar per vecka, jämför med era egna 40 timmar per vecka. Vi som ser era barn under dagen kan säga att de behöver inte komma och leka, de behöver få vara hemma och vila. 

Jag och mina kollegor tycker om vårt jobb tillsammans med era barn. Vi får ofta positiv respons av er vårdnadshavare vilket vi naturligtvis uppskattar. Men ni står också, tyvärr, för mycket av vår frustration. Ni är bra på att ta reda på era rättigheter, men att ni även har skyldigheter är det alltför många som tyvärr missar.

I princip dagligen så får vi ringa er vårdnadshavare för att era barn inte har kläder så att vi kan genomföra vår verksamhet. Om ni struntar i vår verksamhet, så tänk i alla fall på era barn som saknar innekläder, overall, regnkläder eller annat. Nu kanske ni tänker att det är inte alla som har råd, men då kan jag berätta att det handlar om föräldrar som kommer i dyra märkeskläder och fina bilar så det är ganska tydligt vem som prioriteras. 

Kom ihåg att det är ni vårdnadshavare som väljer vad ni prioriterar. Jag pratar inte om ensamstående, barn med särskilda behov med flera, utan om ”vanliga” föräldrar.

Vi hör ofta att barnen missar saker om de inte kommer till förskolan och ni har bland annat tagit upp läsvilan som ett exempel. Hur kan ni tro att det ger ert barn mer att lyssna på en bok tillsammans med tio andra barn, ibland fler, än hemma med några syskon? 

Vi är inte ute efter att peka finger eller svartmåla er, men vi önskar att ni även ser er del i era barns liv på förskolan och inte skyller allt på kommunen.

Barnen har det bra här hos oss på förskolan, men vi kan aldrig ersätta er föräldrar. Ni är de viktigaste i deras liv.

Pedagog, men framförallt trebarns mamma