För snart 20 år sedan kom jag in på min drömutbildning. Pluggade 3,5 år och fick jobb nästan direkt. Har sedan dess jobbat i några olika förskoleverksamheter runtom i Skellefteå kommun. Och under dessa år har arbetsmiljön blivit allt sämre och arbetsbelastningen allt mer orimlig. Trots att jag jobbar deltid så orkar jag ändå inte med. 

Vi har diverse obligatoriska kvällsmöten varje månad, ibland så ofta som 2– 3 gånger i månaden. Det är olika möten på dagtid varje vecka som innebär att man blir för lite personal i arbetslaget under dagen. Det innebär ökad stress och varje dag känner jag mig otillräcklig. Det är ingen kul känsla. 

Överfulla barngrupper och lokaler som är för små och inte anpassade för så många personer. Trots detta läggs förskolor ner istället för att låta det vara en liten aning mindre antal barn i varje barngrupp. 

Det kommer hela tiden nya måsten som alla ska göra fast vi aldrig har tid att sitta med dessa uppgifter under arbetsdagen. Vid frånvaro på arbetsplatsen finns det inte alltid en vikarie att tillgå. Då får vi med kort varsel ändra våra arbetstider, jobba över eller klara oss själva så gott det går. 

Precis som i vården går vi också på knäna och många söker andra jobb eller utbildar sig vidare. Då cheferna inte alltid hinner hitta ersättare i tid för de kollegor som slutar får de som är kvar kämpa vidare med diverse tillfälliga vikarier tills rekryteringen är klar.

 Samtidigt får vi inte med en min avslöja för vårdnadshavarna hur krisartat det är. Vi ska le och bita ihop. Vi ska vara tysta, inte klaga. Vi ska vara glada och positiva och sprudla av ideer på roliga, utvecklande lärorika aktiviteter. Vara närvarande och engagerade, fast axlarna dignar av tyngden av alla krav.

Tycker verkligen att kommunens höjdare ska ta sig en allvarlig funderare på hur de ska förbättra arbetsmiljön för att undvika att förlora all kompetent personal.

Förskollärare