Att prata med nya människor går inte. De förstår inte vad jag säger. Ska vi ha ett Sverige där bland annat vi som inte kan uttrycka oss, tvingas leva i ett utanförskap? Jag vet att många med mig är i samma sits. Alla har vi olika funktionshinder.

Jag känner att Sverige är på väg att backa till 1950-talet då de låste in sådana som jag. Någonting inom mig säger att vi måste ha en dialog om det här. Så här kan det inte få fortsätta. 

En som vill kunna förstå

Svar direkt

Många i Sverige har en svår funktionsnedsättning som gör att de behöver hjälp i vardagen för att kunna leva ett självständigt liv. Kommunen har flera olika stödinsatser som går att ansöka om, varav personlig assistans är en av de större.

När en individ ansöker om personlig assistans gör vi på kommunen en bedömning av individens grundläggande behov utifrån LSS-lagen (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Till grundläggande behov räknas andning, personlig hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade. 

Vi avslår ansökan i de fall bedömningen blir att personen inte har tillräckligt omfattande behov för att få personlig assistans. Det innebär dock inte att personen inte kan ha behov av stöd och hjälp i sin vardag. Därför får den sökande information om andra stödinsatser, exempelvis ledsagarservice, kontaktperson eller hemtjänst. 

Vid ett avslag om personlig assistans har individen flera möjligheter: Antingen att ansöka om ett annat stöd, eller att överklaga beslutet om avslag till högre instans. Vid prövning i rätten avgörs om kommunen har följt lagen eller inte när det aktuella beslutet fattades. 

Staffan Näslund, förvaltningschef Skellefteå kommun