Vi bor under optimala förutsättningar, möjlighet till milsvida vidder och stadspuls för den som önskar. En tid av investeringar då fler behöver upptäcka fördelarna i norr. Att då begränsa ripjakten med en månad från 15 mars till 15 februari saknar sans. Det finns inga biologiska orsaker, Svenska samernas riksförbund vill inte korta jakten under våren och regeringens expertmyndighet Naturvårdsverket ansåg att slutdatumet skulle behållas.
Birdlife Sverige uttalar sig däremot i P4 Västerbotten: "De ripor som har överlevt den svåraste perioden på vintern ska man inte jaga. De ska istället lägga grund för de nya riporna". Här går man bort sig, man förmänskligar ripan. Fjället är deras habitat och ett av de största hoten är snarare en ökande medeltemperatur, inte kyla. Ripforskaren Maria Hörnell Willebrand ser inte någon effekt av den jakttid som varit. Beslutet är en begränsning av friluftslivet och har ingen större påverkan på rippopulationen.
De negativa effekterna är fler, ripjägarna är de första uppe på fjället på vintern till gagn för näringsidkare och turism. Friska människor i rörelse är bra för samhället och ripjägarna med hundar är också de som utför ripinventeringen varje år. Att tro att man ska få lika bra resultat utan en fuktig hundnos är löjeväckande.
Ska man begränsa fjällvärlden för oss som lever i norr försvinner den största fördelen med vår landsända och det minsta man kan begära är väl faktabaserade beslut? Jag hoppas att beslutet var en tankevurpa som man med ödmjukhet kan tänka sig att backa ifrån. För alternativet, att det är så enkelt att bortförhandla norrländska intressen kommer med tiden inte bara att påverka oss ripjägare utan även resten av befolkningen i norr.
Riphonan