En efter en lämnar de folkkära artisterna och skådespelarna oss. Den senaste tiden bland andra Sven-Bertil Taube, Lasse Lönndahl och Bert-Åke Varg.
Nu efter att Varg avlidit, iförd smoking på väg till nyårsfirande, lyssnade jag på en LP med sånger han sjöng in 1953. Att han var sångare är inte så välkänt, därmed kan man kalla även honom "artist". Annars är han för mig främst ugglan Helge, Pentti Varg samt Dupontarna med flera på Tintin-skivor.
Taube var en gigant som förvaltade sin fars arv med bravur, och var även en framstående skådespelare. Alla svenskar borde kunna åtminstone några Taubevisor. Lönndahl sjöng in sin första skiva redan 1949, Tangokavaljeren, vilken var det stora genombrottet. Under 50-talet blev han en stor tonårsidol och hade den allra första ettan på Svensktoppen: Midnattstango.
Dessa lämnar ett enormt tomrum efter sig. Det är oerhört sorgligt att de flesta stora artister har dött, de som är kvar är lätträknade. En stor del av svenska folket lär känna sorg och saknad.