I Norran den 23 september skriver Hans Marklund om att Sverige borde ta emot en del av de flyktingar som nu befinner sig i närheten av delvis förstörda flyktingläger i södra Europa. Han menar att Sverige borde återgå till en flyktingpolitik som var förhärskande före 2015 och förvånas över hur debattklimatet förändrats.
Ja, debattklimatet har verkligen förändrats – men till det bättre. Tidigare har det rått en tystnadskultur med en fullständigt repressiv hållning där ingen kunde föra fram en något mer återhållsam syn i flyktingfrågan utan att genast beskyllas för att hysa rasistiska åsikter. Eftersom övriga Europa nästan utan undantag tar emot betydligt färre invandrare än Sverige så är den retoriska piruetten inte längre gångbar, det skulle innebära att alla utom Sverige skulle vara rasister vilket är en orealistisk tanke och hållning.
Det är häpnadsväckande hur många som kan blunda för de problem som Sverige står inför och som är ett resultat av den ohämmade invandringen. Dessa problem finns nu i områden utanför våra större städer där stor del av befolkningen saknar nära anknytning till svenskar och svensk kultur. Därmed inte sagt att vår kultur är bättre, men skillnaden i sig medför slitningar.
Denna segregation kommer sannolikt också bara att öka. Svenska familjer med ekonomisk möjlighet kommer att försöka flytta ifrån sådana områden i syfte att ge sina barn möjlighet att gå i skolor som kan fokusera på skolämnen istället för att ägna tid till att försöka överbrygga kulturella skillnader och språksvårigheter.
Nej, Hans Marklund, Sverige bör inte skämmas. Det Sverige tvärtom bör göra nu för att försöka få bukt med problemen är att i stället för den höga invandringskvoten införa ett moratorium vad gäller invandringen. Som ett första steg i detta lägga oss på samma nivå som våra grannländer, ett steg som skulle innebära en sänkning av invandringen med 80 procent, en siffra som ytterligare visar det orimliga i Sveriges nuvarande invandringspolitik.
Realist