I över ett år har vi varit begränsade i vår livsföring av ett farligt coronavirus. Än så länge har jag klarat mig, men otaliga andra har blivit sjuka och många har dött. Så kommer uppmuntrande besked om rekordsnabb utveckling och produktion av vacciner av olika fabrikat. 

Vi börjar hoppas att detta snart är över. Att vi kan börja leva som vanligt igen; träffa släkt och vänner, vistas i affärer, besöka restauranger, gå på teater samt musik- och sportevenemang. Men så börjar frågetecknen hopa sig. Utöver när det blir min tur att vaccineras är det största frågetecknet för mig vad de nya virusmutationer som nu strömmar in kommer att ställa till med, bland annat den brasilianska mutationen. Hur och när har denna kommit in i landet? 

Det är för mig obegripligt att politikerna inte på ett bättre sätt kunnat skydda oss mot att ständigt nya, mer smittsamma och farligare virus kommit in i landet. Och då är det inte gränserna mellan Torsby och norska Kongsvinger som militären ska bevaka, utan det borde varit ett krav sedan pandemins utbrott att varenda flygresenär som anlänt till Sverige eller till angränsande flygplatser i Europa skulle ha tvingats att sitta i karantän i en till två veckor innan hen kunnat röra sig fritt. 

För de få flygresenärernas frihet kan det nu hända att vår isolering förlängs med halvår på halvår, då de vacciner vi så småningom får inte längre fungerar.

Erik Solbu, Skelleftehamn