Det är med viss fasa och mycken bedrövelse som jag ser att Sverige i samarbete med Finland kanske närmar sig ett Nato-medlemskap. Från att beslutsamt valt att stå alliansfria har landets regering på ett för mig tämligen odemokratiskt sätt valt att vara öppna för ett
Nato-medlemskap. Bakgrunden är det som kallas säkerhetsläget. Det är väldigt snabba beslut och förmodligen ganska auktoritära diskussioner i dagarna inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraternas kongress försäkrade att vi tills vidare ska hålla oss utanför Nato som är en militärallians som ytterst bygger på kärnvapenmakt.
Men nu har de som inte räds krig och våld fått någon sorts medvind. I Novus undersökning i slutet av april i år var över 50 procent av svenskarna för ett medlemskap i Nato. Bara något halvår tidigare var majoriteten emot. Nu vet jag inte hur pass statistiskt säkerställd
Novus undersökning i april var. Dessa enkäter på nätet brukar ha något tusental svaranden och alla slumpmässiga urval kan inte anses representativa för hela svenska folket. Jag tänker att bara en undersökning kan inte utgöra beslutsunderlag för ett beslut som i princip inte går att återkalla.
I en intervju med utrikesminister Linde sänt i radioprogrammet Godmorgon världen den 1 maj så upprepade hon vad hon tidigare sagt om förslaget om folkomröstning gällande Nato-medlemskapet. Det var inte aktuellt därför att vi under en sådan process och under perioden före en folkomröstning kunde bli utsatta för avancerade påverkanskampanjer. Men diskussionerna före en folkomröstning är ju en sorts folkbildning och den demokratiska metoden skulle ju ge en regering ett bättre beslutsunderlag.
Låt inte krigshökarna få sista ordet i den här frågan och föra Sverige in i en utsatt situation.
Olov Wikström, Skellefteå