Sverige skulle nämligen rensas från alla som kommit hit utan lov. Så fanns det då ett gäng poliser i trakten av Burträsk som fick uppdraget att hitta en utlandsfödd kille som skulle finnas där. Han hade flytt från sitt hemland från ett barnhem där de utnyttjades som organdonatorer.
De tolv poliserna begav sig i sina fyra polisbilar på jakt och snart hade man hittat honom. De begav sig då med den ensamkommande killen till ett förvar som fanns i Gävle. Resan var behaglig och efter 57 mil var man framme och killen blev inlåst i ett förvar där man i lugn och ro skulle utreda vart han skulle deporteras.
Poliserna, fortfarande tolv, tog in på ett värdshus där de fick mat och dryck och kunde känna sig nöjda med sitt dagsverke. De uppbar full ersättning via skatter som insamlats för detta ändamål. De lämnade sedan mätta och belåtna Gävle stad.
Deras uppdrag var nu inte fullbordat utan det fanns många fler objekt att hitta och transportera till lämpligt förvar. De såg förstås fram emot flera ärofyllda resor i statens tjänst. Efter tre månader med en dygnskostnad av 5 500 kronor hade utredarna på förvaret i Gävle inte kommit fram till något resultat. Den fängslade var inte välkommen till sitt hemland. Man beslöt att släppa honom för den här gången. Nu fick han bekosta hemresan själv och utan eskort av poliser. Han blev ålagd att två gånger i veckan anmäla sig personligen på närmaste stads poliskontor.
Hemma i Burträsk blev han väl mottagen av sina privata försörjare som nog tycker att den skatt de är ålagda att betala kunde används på ett bättre sätt. Hur detta julevangelium slutar står skrivet i stjärnorna.
Var finns de vise männen?