Det handlar om skolfrågan i Kågedalen. Man måste också fråga sig om man verkligen, förutom penningfrågan, utvärderat alla andra alternativ. Man skulle exempelvis kunna återgå till en nyrenoverad Bolidenskola som huvudort för hela grundskoletiden för barnen i Övre Kågedalen.

Frågan är om fem miljoner kronor har någon betydelse alls i en kommun som verkar ”bada” i pengar. Parkeringshus och broar som inte behövs och kulturhus för andra huvudändamål än kultur, ser man uppenbarligen som mycket viktigare än barnens utveckling.

Det uttalande målet är att Skellefteå måste växa för att bryta trenden av åldrande befolkning, minskande skatteunderlag och en i övrigt kantrande samhällsutveckling som har haft svårt att klara av omvandling till kunskapssamhället. Från 2012 till och med förra året var det bara 49 av 290 svenska kommuner som hade en positiv inflyttning av unga vuxna. Det som lockar och styr yngre människor att stanna kvar där man vuxit upp eller att flytta ifrån sina befintliga orter kan sammanfattas med: bra barnomsorg samt bra skola, från grund- och eftergymnasialaskolor till högskoleutbildningar. 

Och vad gör då Skellefteå kommun? Bygger skolor, från förskola till gymnasienivå, i ett slags storskaletänk – ett producerande av en skoltid till lägsta möjliga kostnad per individ. För att sedan se dessa ”produkter” levereras till andra kommuner som Umeå, Luleå och andra universitets- och högskoleorter för ”förädling”. 

Det är dags att kliva in den verklighet som format och formar dagens och morgondagens samhälle – där allt börjar med omsorgen av barnen och skolan.

Anders Nilsson, Kåge