Nu verkar vårt Bottenviken slippa kärnkraftverket i Hanhikivi. Men en fråga som är nära relaterad till kärnkraft dyker då upp med överväldigad styrka. Hotet om kärnvapen. Sedan februari och Rysslands invasion av Ukraina har frågan om Sveriges inträde i Nato blivit den fråga som diskuteras mest i media. Tyvärr har inte svenska folket fått chans att säga vad vi tycker.

Nato är en militärallians som vilar på tanken om kärnvapenavskräckning. Ett medlemskap skulle innebära att Sverige accepterar kärnvapen, deltar i Natos gemensamma kärnvapenplanering och övningar, samt står under kärnvapenparaplyet. Därtill allierar vi oss militärt med ickedemokratiska länder som Turkiet och Ungern. Sverige är och bör förbli kärnvapenfritt och en stark röst för nedrustning och demokrati. Det gör både Sverige och världen till en säkrare plats.

Ofantliga resurser satsas på militär upprustning, de behövs till humanitära insatser samt omställning till ett fossilfritt samhälle. Hela klimatkrisen med allt vad den innebär av åtgärder för att klara Parisavtalets mål, har pyst ihop som en punkterad ballong. Den gamla rädslan för ryssen verkar vara betydligt större än rädslan för hela mänsklighetens undergång. I klimatkatastrof eller kärnvapenkrig.
Jag tror på att kärleken är starkare än rädslan. Människan kan skapa goda relationer med Moder Jord och hennes innevånare som är helt beroende av henne.

Jag skriver i tanke på mina barnbarns framtid. Jag hoppas att du som läser denna insändare verkar MOT att Sverige söker medlemskap i Nato.

Gunilla Bäckström, Skellefteå