Ibland undrar jag vad vi egentligen pratade om när viruset inte fanns? Det första vi börjar prata om nu när vi inte har något annat intressant att prata om, är just corona. ”Min jobbarkompis systers man har fått corona nu, men han är på bättringsvägen”, ”känner du någon som fått viruset? ”.
En tanke slog mig dock en dag när jag var ute och gick – vi kanske kommer att bli av med covid–tankarna under en period, men när vi blir gamla kommer de förmodligen komma tillbaka igen? Jag tycker verkligen synd om de människor som kommer behöva ta hand om oss och höra vårt tjat. Tänk er bara, när man blir gammal blir man ofta dement och man kan börja tro att man lever i sitt förflutna.
Vi kommer kanske sitta där på ålderdomshemmet och direkt någon närmar sig oss kommer vi skrika: ”STOPP! Håll två meterns avstånd”, ”varför har du inget munskydd på dig?”, ”ska inte jag få mitt vaccin snart?”. Vi kommer mala sönder öronen på våra stackars familjemedlemmar och vårdpersonal, som om och om igen kommer behöva övertala oss om att pandemin är över och att corona inte längre finns bland oss.
De kommer nog inte ens vilja hälsa på. Vi kommer återigen befinna oss i denna spiral där allting handlar om corona. Tänk om vi tar med oss pandemin in i döden? Usch vad deppigt. Nej jag har egentligen ingen aning om det kommer bli så, det var bara en tanke som slog mig. Händer det på riktigt ber jag ursäkt i förväg åt de som kommer ta hand om mig.
En funderare