En schlagerfestival med en bismak av politik

Efter att ha samlat tankarna så här några dagar efter Eurovision-finalen, har man ändå väldigt mycket bismak kvar efter tävlingen.

Skribenten funderar kring Eurovision song contest, världspolitik och terrorism.På bilden Israels representant Eden Golan.

Skribenten funderar kring Eurovision song contest, världspolitik och terrorism.På bilden Israels representant Eden Golan.

Foto: Martin Meissner/AP

Insändare2024-05-21 04:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Enligt min uppfattning hade tävlingen väldigt lite med musik att göra, kanske påverkad av hur låtarna framfördes, all ljusdekoration och deltagarnas utstyrsel. Viktigaste att sticka ut så mycket som möjligt, att se ut som fågelskrämmor verkar vara ett plus. Den här gången präglades tävlingen också av något som nog fler än jag uppfattade som mobbing/utfrysning av en medtävlare, ackompanjerad av en väldigt osportslig publik och flera dagars manifestation av politisk dumhet. Ingen kritik mot programledarna som gjorde ett väldigt professionellt jobb.

Ska inte gå in närmare på kriget mellan Israel och Hamas, bara konstatera att för Israels del är det nog nästan existentiellt.  Svårt att veta hur man bäst skulle ha hanterat den uppkomna situationen med ett tusental dödade och ett par hundra som gisslan. Hamas förstod säkert att Israels skulle reagera precis som man gjorde, det ingick i strategin att vinna omvärldens sympatier vilket man uppenbarligen lyckats med. Att 10 000-tals oskyldiga skulle drabbas var ett pris som man tyckte var värt att betala. Precis som bland andra diktaturer (t ex Ryssland och Iran) är människoliv inte så mycket värda. Nu finns det inte någon återvändo för Israel som tyvärr nog måste löpa linan ut, självklart med så få civila offer som möjligt.

När Hamas genomförde sin terrorattack i Israel körde jublande Palestinasympatisörer genom Malmös gator, något tusental samlades på Sergels torg för att stötta ”upproret”. Var är engagemanget för Ukraina, bara ett 100-tal demonstrerande utanför den ryska ambassaden i krigets inledning är allt vad vi åstadkommit. Samma med engagemanget för oppositionella i Iran där tusentals mördas och fängslas godtyckligt varje år, samtidigt som man sprider terror runt om i världen bland annat genom sitt stöd till Hamas.

Är det svårt att välja vem man ska stödja, ett demokratiskt Israel, låt vara att mycket finns att kritisera, eller en terrororganisation som Hamas? Någon som har hört eller sett israeler begå terrordåd i utlandet? Är det någon som undgått att se att judar förföljs över hela värden där mord och terrordåd mot synagogor med mera inte är ovanligt?