En pjäs som ger hopp för framtiden

Insändarskribenten analyserar uppsättningen av Musikanternas uttåg på Sara kulturhus.

Insändarskribenten analyserar uppsättningen av Musikanternas uttåg på Sara kulturhus.

Foto: Ebba Andersson

Insändare2023-01-19 19:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Agitatorn Elmblad dog i Brasilien utan hopp. Han är en av huvudpersonerna i P O Enquists roman Musikanternas uttåg från 1978. Jag mötte Elmblad i pjäsen på Sara Kulturhus. Pjäsen påminner om 1970-talets arbetarspel, som Spelet om Norbergstrejken. Jag såg det spelas sommaren 1978 vid Klackbergs gruva i den västmanländska naturmiljön. 

Gruvstrejken i Norberg 1891—92 var den största arbetskonflikten i Sverige före 1909 års storstrejk. Strejken vid Buresågen var mycket mindre. I såväl Norbergspelet som i Musikanternas uttåg finns ett hopp för framtiden. 

Nu är detta med hopp och tider knepigt. Därför att det gäller faktiska händelser för 120—130 år sedan, beskrivna för 45 år sedan, som spelats upp då (Norbergstrejken) eller i dag (Musikanternas uttåg), som kanske betyder något för framtidshoppen i vår nutid. 

Händelser i dåtid ger utrymme för hopp. I backspegeln ser vi vad som hänt fram till i dag. Den materiella standarden har förbättrats dramatiskt för alla. Fattigdomen har minskat kraftigt medan orättvisorna består, fast i nya former. Balansen mellan arbete och kapital är helt annorlunda.

Men hur ser vi, inför framtiden, på hoppet i pjäserna? På 1970-talet fanns en optimism hos 70-talets ’vi’ inför möjliga förbättringar av villkoren för arbetet. Men vilket 20-talets ’vi’ ligger bakom jublet inför pjäsen på Kulturhuset? Ger föreställningen hopp i dag? Kanske gör vår dystopiskt färgade nutid det svårt att se möjliga framtider, särskilt som erfarenheterna i pjäserna inte ger någon enkel modell för handlande. Hur blir det då med hopp och framtid?

Kristna talar ofta om det hopp som grundas i inkarnationen och tanken på Jesu återkomst. Det finns några gåtfulla ord ’Redan nu, ännu inte’. I den spänningen ska ”himmelrikets sötma” balansera nuets liv i Jesu efterföljelse. Den balansen är ett viktigt tema i Musikanternas uttåg: Arbetarna lever i den västerbottniska kristenheten med dess ovan-där-perspektiv samtidigt som de ska förändra eländiga materiella villkor. 

Frågan är hur formeln ’Redan nu, ännu inte’ inte bara blir en tulipanaros, lätt att formulera i ord, svårare att gestalta i praktiken. Därmed föds en fråga, klassisk för arbetarrörelse och andra sociala rörelser, den om organisationen. 

Vilka organisationer föder hopp i dag? Vilka framtidsbilder av möjliga samhällen kan målas? Vilka hållbara berättelser kan formuleras? Var finns kyrkor, arbetarrörelsen och deras gemenskaper? För vår tid med krig och klimatkris.