En dystopisk vision av framtidens Skellefteå

Skellefteå 2040? Det är juli månad och 4:e veckan på rad som temperaturen pendlar mellan 37-40 grader. Du rör dig långsamt, du är trött av för lite sömn. Tänk om du hade köpt den där fläkten, nu är alla slutsålda. Förresten är det ju energiransonering så det spelar knappt någon roll.

Insändarskribenten spekulerar i en dystopisk framtid om det inte görs tillräckliga klimatåtgärder.

Insändarskribenten spekulerar i en dystopisk framtid om det inte görs tillräckliga klimatåtgärder.

Foto: Erik Johansen

Insändare2023-10-16 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vattenbristen blir alltmer påtaglig. Det har inte regnat sedan början av maj månad. Förbud mot bevattning råder. Alla gräsmattor är bruna och lövträden skiftar redan nu i brungult.

Nere på stan syns knappt en människa till. Handeln är minimal, lokalerna gapar tomma. Människor ägnar sig åt att lösa sina basala problem.

Norran rapporterar om ovanligt många dödsfall, framförallt hos äldre och personer med hjärt- och kärlsjukdomar. De skriver också om den stora skogsbranden i Västerbottens inland. Den är ännu inte under kontroll och nu hotar den att närma sig Boliden i den tilltagande västliga vinden. Räddningstjänsten vädjar om frivilliga som hjälp i släckningsarbetet.

Du slår på radion och får höra att regeringen nu mobiliserar försvarsmakten för att bevaka vårt lands gränser mot den tilltagande strömmen av klimatflyktingar. Fysisk konfrontation mellan polis och flyktingar förekommer dagligen vid våra gränsövergångar. I Spanien och Italien råder undantagstillstånd och risk för inbördeskrig. Man slåss om mat och vatten.

Sverigedemokraterna har under två mandatperioder från 2026 styrt vårt land. Under den perioden nedmonterades klimatpolitiken helt. Moderater och socialdemokrater sitter nu i en koalitionsregering vars budget till största delen går till klimatanpassning.

Förändringen har skett successivt och pågått länge vilket gör att de flesta inte reflekterar över livssituationen. Man är tillvand. Men i vissa forum diskuteras hur vi kunde låta detta ske. Tidigare statsministrarna Ulf Kristersson och Magdalena Andersson säger att de redan 2020 visste vart vi var på väg men att det inte fanns stöd i den allmänna opinionen för en kraftfull klimatpolitik. Vi vågade inte ta de nödvändiga besluten, säger de.

En dystopi? Ja kanske, men faktum är att de globala målen som nu är satta leder till temperaturökning på 3,2 grader år 2100. Och då får man räkna med det dubbla i Sverige.

Vad vi behöver är mod och ansvarstagande från våra politiker. Vi behöver också en mobilisering bland oss alla för att skapa ett folkligt tryck för snabba klimatåtgärder. Annars är det nog ingen dystopi.