En dumförklaring av det svenska folket

Tänk om våra folkvalda politiker bara kunde säga som det är nån enda gång, hur vore det?

Skribenten menar att den senaste partiledardebatten var ett spektakel som dumförklarade tittarna.

Skribenten menar att den senaste partiledardebatten var ett spektakel som dumförklarade tittarna.

Foto: Pontus Lundahl / TT

Insändare2023-05-10 18:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Och hur vore det om våra journalister nån enda gång kunde vara lite på hugget, ställa den där extra frågan som fördjupar samtalet, kanske till och med avslöja det inövade struntpratet? Men nej då, det är alltid samma boxningsmatch, en fartfylld tillställning där medietränade politiker käbblar i kör, skyller på varandra och öser floskler över tittarna. 

Frågorna som ska avhandlas förväntas knappt få några vettiga svar, formatet är en underhållning som förtvivlat försöker konkurrera med örådet i TV4:s Robinson. Jag skulle vilja påstå att man dumförklarar hela svenska folket med dessa "debatter" och än värre blir det när Mediasverige ska kora en vinnare. Snälla journalister, sluta med det. En debatt är ingen tävling, det delas inte ut några poäng, ingen blir utröstad, det finns inga vinnare. Hela spektaklet är ett hån mot svenska folket och vi svarar såklart med ett fördjupat politikerförakt.

Tänk om vi istället fick ett politiskt samtal, en helkväll med djupare tankar och resonemang i en miljö där alla får prata till punkt. Ett filosofiskt och ärligt samtal, helt utan pajkastning och höjda röster, där våra partiledare och språkrör ges utrymme att berätta hur de ser på världen och hur deras partier vill att vårt svenska samhälle ska utformas och fungera i framtiden. Ett samtal där ideologierna får utrymme, där frågorna inte bara stressas igenom i en rasande fart, utan också förväntas få ett svar.

Jag skulle gärna spendera några timmar i soffan om partiledarna också satt i en soffa. Om frågeställningarna under kvällen stöttes och blöttes över en kopp kaffe och partiledarna faktiskt samtalade och lyssnade på varandra. Tänk er ett lugnt och sansat samtal där programledarna tar hjälp av sakkunniga, kanske några forskare och filosofer också, för att gå till botten med de politiska partiernas likheter och olikheter.

Men det kommer aldrig att ske, det är bara jag som svamlar. Vi får hålla till godo med den här pajkastningen så länge som det skapar rubriker. Det är väl ungefär så långt som vårt politiska intresse räcker.