Det talas om politikerförakt och ointresse för att engagera sig politiskt, hur kommer det sig? Är vi medborgare så ointresserade av hur samhället formas? Väljer vi så som vi alltid gjort på grund av politiskt ointresse? Eller är vi nöjda med de förtroendevalda?
Att vara förtroendevald innebär mycket arbete, kunskap om beslutsprocesser och deltagande i diskussioner och tålamod att inte alltid få gehör för egna åsikter. Det innebär också att företräda väljarna, som hoppats på starkt engagemang, och intresse för politiken såväl lokalt som på riksnivå.
En tendens tycks vara att det är lättare som förtroendevald att engagera sig i de frågor som gäller människor i samma ålder. Kan det vara så enkelt – att unga politiker satsar helst på den unga befolkningen? Vem eller vilket parti kommer då att satsa på den äldre befolkningen när så få äldre politiker finns på kommunal-, regional- och riksnivå? Hur kommer det sig att politiken blivit sådan?
Finns det intresse hos dagens förtroendevalda att även ge utrymme för den del av befolkningen som ökar markant inte bara i Skellefteå kommun utan i hela landet? Dessa medmänniskor behöver bostäder, samlingsplatser för gemenskap, närhet till naturen i samma utsträckning som arbetsför befolkning. I kommunen finns inga planer på varken trygghets- och seniorboenden i nya bostadsområden. Barn, unga och vuxna blir alla äldre och vill kanske bo kvar i kommunen. Möjliggör detta med väl genomtänkt planering för alla åldrar.
Senioren på söder