Vår nya regering skriver i Tidöavtalet: "Ett projekt ska genomföras för att stärka högstaligornas konkurrenskraft i den svenska elitfotbollen och elithockeyn."

Det är inte svårt att förstå varför regeringen vill stärka elitidrotten. I en värld där "vanliga" arbeten i rasande fart ersätts av ny teknik så är alla alternativ välkomna, så varför inte sikta på elitidrotten. Den ekonomiska resa som idrotten gjort i Sverige är inte annat än fenomenal. Från att ha varit ett fritidsintresse där man bara kämpade om ära och berömmelse till dagens extremt penningstinna miljardindustri, det är imponerande.

Att som politiker sikta in sig på eliten skulle i andra sammanhang kunna vara problematiskt, men inte inom idrott. Elitidrott lockar det privata näringslivet, sponsring är avdragsgill och sker på en arena där alla vill synas. BNP bryr sig inte heller om vi är bönder, sjuksköterskor, bygger hus eller spelar fotboll, bara vi genererar tillväxt så är alla nöjda.

Idrott är tacksam, till skillnad från kulturen så är den politiskt ofarlig, den ifrågasätter varken den ekonomiska eller politiska makten. Idrott har regler, är mätbar och tydlig, den utmanar aldrig betraktarens världsbild. Där skapas vinnare och hjältar och sägs förena nationen, men den tar sällan ställning mot samhällets alla orättvisor.

Jag skulle kunna gå så långt som att säga att idrotten är ett opium för folket. Får vi bara klä oss i lagets färger och skrika halsarna hesa några gånger i veckan så protesterar vi inte när makten fritt föser oss runt som en bräkande fårskock alla andra dagar.