Alla bör få den hjälp de behöver för att kunna jobba, samtidigt som man känner sig trygg och hörd av andra på sitt jobb – vilket jag inte känner mig utan mina assistenter. Assistenterna gör så att jag kan ha konversationer och känna att jag har ett socialt liv. Det är även betryggande att ha med mina assistenter för att de vet exakt hur jag fungerar, hur jag vill ha saker och vad jag klarar av att göra. 

Eftersom att jag jobbar två dagar i veckan, tolv timmar, så blir det svårt för personalen att lära sig höra vad jag säger, hur jag vill ha saker och hur man ska hantera situationer runt mig. Eftersom att jag även är rullstolsburen så behöver jag hjälp att ta mig runt och framåt, vill då inte bli lämnad av personalen om de behöver hjälpa någon annan eftersom jag varken kan ta mig någonstans själv eller be om hjälp av någon annan.

Jag känner mig besviken och frustrerad över att jag inte kan få den hjälp och stöd som jag vill och behöver. Jag kan just nu inte jobba eftersom att jag inte klarar mig utan mina assistenter, då personalen inte förstår vad jag säger och inte vet hur man hanterar min epilepsi. Detta har lett till att jag måste vara hemma, vilket känns ledsamt och tråkigt att jag inte får träffa mina jobbarkompisar samt den trevliga personalen på jobbet där jag trivs så bra.

Maja Nilsson, Skellefteå

Fotnot: Försäkringskassan har givits möjlighet att besvara insändaren, men avstått.