Som förälder till en ungdom med npf-diagnos står jag ibland handfallen till samhällets oförmåga att anpassas till individers olikheter. Nuvarande situation rör gymnasiets behörighetskrav. Engelska, matte och svenska ska elever oavsett bakgrund ha godkänt betyg i för att få behörighet att söka i gymnasievalet.
Min ungdom har utvecklats enormt på det sociala planet i högstadiet. Hen har betyg i flesta ämnen, varav toppbetyg i något. Men matten halkade efter. Det går inte efter de premisser som varit. Således blev gymnasieval stängda för min ungdom.
Nu följer en tillvaro där annan sysselsättning valts , det är inte optimalt för just min ungdom och ett vacklande mående blir sämre av pressen att tvingas. Jag anser det blir ett dubbelt lidande för ungdomen.
Vad jag vill komma till är kritik till samhällets/skolvärldens snäva ramar. Du ska in i ett fack och ryms du inte där med dina olikheter så blir du utanför. Jag tycker det är så orättvist.
Sen finns givetvis de som har det värre, men dessa hinder och press i npf-ungdomars liv gör tillvaron mycket svårare än vad den skulle behöva vara.
Handfallen förälder