Dödandet av oskyldiga i Mellanöstern bara fortsätter

Kan man drabbas av kollektiv depression? Vi undertecknade och många i vår bekantskapskrets, vittnar om samma sak: Vi orkar inte ta in nyhetsflödet från Mellanöstern. Vi skärmar av, hoppas att det ska gå över.

Skribenterna skriver om situation i Mellanöstern. Bilden från Gaza den 15 december.

Skribenterna skriver om situation i Mellanöstern. Bilden från Gaza den 15 december.

Foto: Abdel Kareem Hana

Insändare2024-12-21 00:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men det går inte över.

Detta tillstånd beror på maktlöshet. Dag ut och dag in, månad in och månad ut, bombar Israel systematiskt sönder sjukhus, skolor och andra kollektiva inrättningar i världens största fängelse, Gaza, utan att omvärlden förmår göra något. 85 döda igår, 79 idag.

På grund av Hamas katastrofala attack på oskyldiga israeler, har nu Israels regering tagit till kollektiv bestraffning av det palestinska folket. Bistånds- och hjälporganisationer som PLAN, Läkare utan gränser, Rädda barnen, Unicef och UNRWA vittnar om det förfärliga som händer, utan att det blir någon reaktion att tala om. Sjuttio procent av de 45 000 hittills döda är kvinnor och barn. Civila oskyldiga är måltavlor precis som FN varnat för. Och detta sker NU, i realtid, mitt framför oss.

Ja, ICC, Internationella brottmålsdomstolen, har utfärdat häktningsorder på Netanyahu för folkrätts- och krigsbrott. Amnesty International har dragit samma slutsatser om Israels förbrytelser. Några flämtande ljus i mörkret, men attackerna på civila fortsätter ändå i oförminskad skala. Inte bara attacker med vapen, utan också med svälten som redskap. I över en månad har inga förnödenheter släppts in i norra Gaza. Ingen idag kan hävda att "Vi visste inte".

Vi hade en gång en statsminister som vågade höja rösten mot länder som begick förbrytelser. Olof Palme. Han fördömde bombningarna av Hanoi, apartheid i Sydafrika, invasionen av Tjeckoslovakien. Han gjorde det högt och på ett sådant sätt så att det hördes över hela världen.

Den svenska regeringen idag tiger och ställer in sig i ledet av andra passiva åskådare. Alltmedan Israel kan fortsätta med sitt massdödande.

Maktlöshet. Men ändå, vi får inte låta våra röster tystas. Vi måste orka reagera, protestera, kräva av den svenska regeringen, av EU, av FN, att försöka få ett slut på denna absurda situation. Speciellt nu, när fokus flyttat till situationen i Syrien, vilket innebär att Israel kan fortsätta dödandet utan större publicitet. Det är värt att nämna att inget land bär ansvaret för fler dödade reportrar 2024 än Israel. Allt enligt organisationen Reportrar utan gränser. Att som journalist verka i Gaza är förenligt med dödsfara.