Överallt matas vi med hur vi ska göra i den här krisen. I övriga länder läser vi att man får straff om man inte sköter sig enligt reglerna. I Sverige uppmanas man bara att försöka. Många försöker att sköta sig. Äldre och sjuka isolerar sig, många håller avstånd, hostar i armvecken, tar inte i hand, med mera. 

Men det räcker med att en person gör fel för att många ska bli smittade – och i värsta fall dör. Äldre ger sig ut för att handla och blir smittade. Eller att någon personal för med sig smitta till ett äldreboende. I butiker försöker man följa 1,5 till 2 meters avstånd, men många respekterar inte det och springer på mig. Om de då visste att jag har en del kroniska sjukdomar, så kanske de hade respekterat avståndet. Men snälla, måste man upplysa det för vuxna människor. 

Så tänk efter alla människor. Det sjuka med den här smittan är att ingen har den lyxen att vara egoistisk om man vill befinna sig ute i samhället. Man vet inte vem som smittar vem och ibland dödligt. Det enda isåfall är att helt isolera sig.

Medmänniska