Som anhörig till en undersköterska inom äldreomsorgen har jag genom åren förvånats över hur verksamheten verkar bedrivas. Så här har jag fått för mig att saker ligger till, och om det stämmer så tycker jag att det är bra om hela verksamheten granskas uppifrån och ned:
Närmsta chef verkar stå ensam och sakna tillräckligt stöd uppifrån.
Chefer ovanför närmsta chef visar sig aldrig i verksamheten.
Teknikproblem med nya system väcker inget intresse hos cheferna ovanför närmsta chef.
Anmälan om våldsincidenter mot personal eller mellan brukare tar lång tid att reda ut och åtgärda.
Nya system gör det hela tiden svårare att arbeta, inte lättare.
Dokumentationen tar allt längre tid. Men data som samlas in verkar inte användas så att det gynnar personalen på boendet.
Utbildningsnivån sänks hela tiden.
Att lämna in tillbud om arbetsmiljön i verksamheten kan bemötas med kritik från ledningen mot tillbudsinlämnaren och anmälningar om avvikelser läggs ibland undan utan åtgärd.
Tiden med kärnverksamheten, vården, minskar år efter år på grund av ökad tid för dokumentation.
Arbete på helgerna ökar år efter år.
Hyresvärden för lokalerna begär att sköterskorna ska kontrollera lister runt toalettstolarna och rensa golvbrunnar.
Det är vad jag har hört genom åren. Jag förstår inte att man inte kan prova att organisera det så att de bäst utbildade får vårda, och de som inte är vårdutbildade sköter disk, städning , beställningar, hantering av varor och så vidare.
Och förstatliga vården ! Det ska finnas lika mycket pengar i alla kommuner, för äldreomsorg.
Värna de gamla och deras vårdare