Sverige har stora problem med gängkriminalitet och tillhörande dödsskjutningar. Många undrar med säkerhet vad det beror på, att Sverige utmärker sig på ett så markant sätt i jämförelse med hela Europa.
Om vi ser hur det ser ut i övriga Norden. I Danmark, Norge och Finland kan vi se en tydlig skillnad av förd politik inom området. I dessa länder har frågor kring invandring och tillhörande problematik kunna diskuteras på ett sansat sätt, men inte i Sverige. Så fort ämnet tagits upp av något politiskt parti, då har den stora ”rasistklubban” tagits fram och omgående tystat debatten. Att på detta sätt tysta debatten löser inga problem.
Nu när de flesta politiska partier, även Socialdemokraterna inser att frågan om invandringen och tillhörande problem bör ventileras, då kan det vara för sent att lösa problematiken med gängkriminaliteten i vårt land. Att vi nu får en ny regering är ingen garanti på att vi kommer till rätta med dessa kriminella gäng. Vi kan bara hoppas på att det blir så.
Med denna beskrivning av ”läget”, så vill jag hitta källan till varför Sverige har skilt ut sig från övriga länder. Något i Sverige skambelade varje åsikt som kunde begränsa invandringen. Att i debatten frångå fri invandring var inte möjlig. Då blev man kallad rasist. Hur kunde det vara så? Vad var källan till en sådan inställning i Sverige? Det som möjligen kan ha påverkat sakfrågan kan ha varit Jan Josefssons hemliga inspelningar i valstugorna inför valet 2002. Där ställde han tillspetsade frågor kring invandringen. Då avslöjades många valarbetares innersta tankar om invandrare.
Jag kan tänka mig, att genom Jan Josefssons stora genomslagskraft i media, så skapades ”rasistklubban”, slagträdet som tystade debatten här i Sverige. Det gjorde dessutom Sverigedemokraterna (SD) till landets näst största parti. Utan att ta ställning till SD, så vill jag betona nödvändigheten av att sakligt våga debattera varje fråga av betydelse.
Sture Nilsson, Sjulsmark