Signaturen Samhällsintresserad, insändare i Norran den 15 februari, beskriver på ett bra sätt ett av de största problemen med det fria skolvalet – nämligen att det är vanligare bland föräldrar med egen eftergymnasial studiebakgrund att aktivt välja en annan skola för sina barn än den som ligger närmast rent geografiskt jämfört med föräldrar med kortare utbildningsbakgrund. Så uppstår skolor med homogen elevsammansättning och det som är olika eller annorlunda behöver aldrig mötas.

Ingen tycks dock fundera över vad det gör med våra barn och med vårt samhälle. Barn med aktiva föräldrar berövas möjligheten att träna mötet med andra perspektiv oavsett om det handlar om religiös åskådning, kulturella traditioner, hudfärg, språk eller fysiska eller neuropsykiatriska funktionsvariationer. Hur ska då eleverna, som vuxna, veta hur man möter och bemöter människor med andra erfarenheter än de man själv har om man får lära sig att de går att välja bort? Hur möter man om man som vuxen, gud förbjude, får en arbetskamrat med autism eller från annan kultur? 

Skellefteå och Sverige behöver en skola där olika är en tillgång. Därför vill jag uppmana föräldrar som överväger att välja annan skola att fundera både en och två gånger. Är det mitt barns bästa att gå i en homogen skola bara för betygens skull eller är det bäst för mitt barn att lära sig att man inte alltid kan välja bort det man upplever störande, avvikande eller annorlunda utan i stället lära sig att möta och bemöta det?

Också samhällsintresserad