Värmland, Dalarna och delar av Gästrikland som hyser huvuddelen av vargarna har det besvärligare. Utplånad älgstam i vissa områden och begränsad löshundsjakt. Stövarjägare, de som finns kvar, söker sig till Norrland för att kunna jaga. Antalet fårbönder och fäbodbruk minskar.
Vargstammen utrotades nästan under 1900-talet för att den ställde till alldeles för stor skada för jordbrukare och samer. På den tiden var självförsörjningen av jordbruksprodukter mycket högre än i dag. På 1980-talet, då var vargen fridlyst, dyker det plötsligt upp varg i Värmland igen, trots att myndigheterna nekat inplantering.
Minsta antalet vargar för att populationen ska överleva (MVP) flyttas nu hela tiden uppåt och är i dag uppe i 300, riksdagsbeslutet säger 170-270. Jägarförbundet hävdar i dag max 150 vargar. Naturvårdsverket har ökat på och bestämde likaså att det ska rymmas vargrevir i Jämtland där renskötsel bedrivs, vilket lett till stora problem i vinter.
Vargvärnare och forskare hävdar att det tjuvskjuts vargar utan att det är belagt med upphittade kroppar. Saknade vargar påstås vara tjuvskjutna. Anklagelser om tjuvjakt kan vara en del i att omöjliggöra licensjakt på varg.
Så länge som Miljöpartiet sitter i regeringen och dirigerar torde vargproblemet inte minska, tvärtom. Politiker i Miljöpartiet och Vänsterpartiet sätter vargen i första rummet – vargen är viktigare än människorna som bor och verkar i vargområden. Jägarförbundet hävdar idag max 150 vargar.
Det enda positiva jag kan hitta är att vargen håller efter rävstammen.
Per-Olov Andersson, Kroksjön