Pengabrist verkar inte vara av störst betydelse när sjukvården haltar. Dock behövs den regionala administrationen bantas, tjänsterna behövs självklart när det hjälper sjukvården att fungera och utvecklas.
Det som glöms bort i dagens vårddiskussioner, är frånvaron av vårdgivarnas lojalitet. På 1980-talet arbetade primärvårdens läkare, sköterskor och övrig vårdpersonal kvar på arbetsplatsen, och lärde känna medborgarna och dess krämpor. Då skapades det en patient/kundkännedom som idag saknas, och medborgarnas vårdfrågor kunde på ett smidigt och enkelt sätt lösas. Idag måste flera arbeta för att tillgodose medborgarnas vårdkrav.
Ett annat alternativ för att hinna med arbetsuppgifterna idag, är att springa fortare mellan patienterna. Det är lätt att vara efterklok, men stafettläkarnas intåg i primärvården var början till vård/hälsocentralernas förfall.
Jag anser att det är omöjligt för regionerna, att idag få sjukvården på fötter. Regionala förespråkare anser att ”regionalt styre” medför att vården kommer närmare befolkningen. Jag tycker att regionalt styrd vård har fjärmat sig medborgarna, även innan pandemin. Inför statligt styre, som medför en mera rättvis sjukvård.
Thomas Ottosson, Skellefteå