En del i programmet är att minska virkesuttaget och skydda naturliga ekosystem. Viktigt att påpeka är att EU har befogenhet att lagstifta om skogspolitiken när den har en stark påverkan på miljö och klimat. Det betyder att länder som inte följer strategin riskerar miljardbelopp i böter.

Sverige har sagt att man vill rösta nej till strategin och istället fortsätta med ”svensk aktiv skogsvård”. Man hävdar att övriga länder inte förstår svensk skogspolitik. Vad innebär då vår ”aktiva skogsvård”? Skogsindustrin vill fortsätta med kalhyggesbruk och stora uttag av den totala virkesvolymen. Dessutom, kan man förmoda, fortsätta att ”av misstag” avverka gammal naturskog. Resultatet blir en minskad kolinlagring och ytterligare hot mot den biologiska mångfalden.

Skogsvolymen ökar säger skogslobbyn. Ja, marginellt, men skogen blir allt klenare. Den klenare veden kan användas till biobränsle och förpackningar framförs från skogsindustrin. Men dessa produkter släpper också ut koldioxid vid förbränning och livslängden är kort. Studier visar att mer än 50 procent bränns upp inom två år. Lägg därtill de enorma koldioxidutsläpp som kommer från pappersindustrin, totalt 7 procent av de globala koldioxidutsläppen. Ökad avverkning, torka och insektsangrepp har lett till att nettoupptaget av kol i levande biomassa är hälften så stor som för 10 år sedan.

Klimatkrisen kan mildras genom minskat skogsuttag och naturnära skogsbruk. Privata skogsägare bör ersättas i denna process.

EU har sina brister men i det globala klimatarbetet spelar man en ledande roll. Det är inte rimligt att svensk skogsindustri och dess lobbyorganisationer saboterar detta viktiga arbete. Ytterst är det staten (Sveaskog) och aktieägare i de stora skogsbolagen som måste ta sitt ansvar och lägga de ekonomiska intressena åt sidan.