Vi vet att: Temperaturökningen redan nu leder till kraftfulla väderkatastrofer i form av hetta och översvämningar. Temperaturen har sedan förindustriell tid ökat 1,1 grad globalt och 1,6 grader i Sverige. Ökningen är ett resultat av större mängder växthusgaser i atmosfären förorsakade av mänsklig aktivitet (IPCC). Parisavtalets mål på 1,5 grader är sannolikt ouppnåeligt. Redan 2 graders uppvärmning får dramatiska konsekvenser för vårt liv på jorden. Fortsätter utsläppen som nu kommer det att innebära 4,9 graders temperaturökning år 2100. Det innebär en planetär och civilisatorisk kollaps, något ingen av oss ens vill föreställa sig (IPCC).

Ekosystem som människan är direkt beroende av för sin överlevnad sätts ur spel av vår överkonsumtion.

Vi vet också att: De svenska utsläppen kommer att öka med 5,9-9,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2030 (regeringen 20/9 2023).

Efter en nedgång under covidpandemin fortsätter de globala utsläppen att öka (Naturvårdsverket).

Går man emot vetenskapen och ifrågasätter detta har man antagligen en agenda; intressen i fossilindustrin, andra kortsiktiga ekonomiska vinningar, egen bekvämlighet. Eller att man som politiker agerar populistiskt.

Klimataktivister i Sverige och världen tar krisen på allvar och försöker med sina aktioner uppmärksamma handlingsförlamade politiker och vanliga människor att vi är ”på väg mot ett kollektivt självmord” (FN: s generalsekreterare A Guterres). Man gör det genom fredliga demonstrationer och fredlig civil olydnad. När detta sker på ett spektakulärt sätt blir reaktionen från många håll aggressiv eller till och med hatisk. Allt fokus riktas mot aktivisten och bort från sakfrågan, klimatkrisen. Moderaten Edward Riedel vill att terroristlagstiftning ska tillämpas och socialdemokraten Jan Emanuel Johansson svingar vilt i media. Aktivister utsätts för hot av olika slag.

Fredlig civil olydnad är ett viktigt och vitalt sätt att få till stånd förändringar i centrala samhällsfrågor av moralisk karaktär. De historiska exemplen är många; kampen för strejkrätt och kvinnlig rösträtt, svartas rättigheter i USA, mot apartheid i Sydafrika med mera.

Vad är förnuftigt, rationellt och moraliskt; att fortsätta med fossila subventioner, överkonsumtion och charterresor eller att genom aktioner väcka krismedvetandet? Svaret tycks givet, eller hur? Hur kommer det sig då att ilskan mot klimataktivisten blir så kraftig?

Man blir inte klimataktivist för att det ger en kick eller är roligt utan för att man är realistiskt rädd och tar ansvar för vår gemensamma framtid. Enligt min mening är klimataktivister inte kriminella. De är unga, gamla, mammor, pappor, forskare, psykologer, lärare, sjukvårdspersonal etcetera. Ge dem ditt stöd.