Läkarna innehar en central roll på arbetsplatsen, och inspirerar övriga vårdaktörers arbete. Jag kommer att framföra två orsaker, som jag tycker har bidragit till en försämrad arbetsmiljö. 

Jag minns på 80-talet, att hyrläkare från andra länder arbetade vid Skellefteå lasarett, i syfte att ge stöd till befintlig verksamhet. Hyrläkarnas närvaro medförde att verksamheten kunde bedrivas.

Tyvärr smittade arbetssättet av sig till vårdcentralerna, då läkare på 90-talet började arbeta som stafettläkare. Det kunde gå så långt att läkare slutade på vårdcentralen och återkom som stafett på samma arbetsplats. Övrig vårdpersonal påverkades negativt, arbetsplatsens utveckling gick på tomgång. Patienter upplever ju  en trygghet med fast anställd vårdpersonal. Jag tror inte politikerna förstod konsekvenserna av stafettläkar-arbetet.

Läkarnas arbetsdag har också förändrats under de senaste decennierna. Tidigare var arbetsdagen ofta 9–10 timmar per dag, övervägande delen var män med hemmaservice. När läkarna födda på 70-talet och senare började jobba, accepterades inte de långa arbetsdagarna.När läkare med stor patientkännedom pensionerades, förstod inte regionpolitikerna att denne skulle ersättas av två, i några fall tre läkare, för att ge de nyanställda en chans att hinna med jobbet.

Detta påpekades för regionpolitikerna, utan att några åtgärder vidtogs. Att inte lyssna på de som har kunskap om verkligheten, uppfattar jag som ett svaghetstecken. Jag tror tyvärr att det dröjer, innan primärvårdens arbetsmiljö förbättras.

Thomas Ottosson