Medan resten av världen går framåt mot progressivitet och representation är monarkin bara ett nostalgiskt minne som borde placeras i historieböckerna för gott.
Monarkin är synonymt med en omfattande brist på demokrati. En enda familj ska försörjas år ut och år in av svenska folkets skattepengar. Är det rättvist att en individ föds in i makten och får sina privilegier baserade på blodslinjer, medan majoriteten av befolkningen arbetar och försörjer sig själva?
Monarkier är dyra. De kräver enorma budgetar för att underhålla kungligheters livsstil, slott och ceremonier. Skattebetalarna tvingas därmed att finansiera en institution som inte längre är relevant och som inte ger något egentligt mervärde till samhället. Dessa pengar skulle kunna användas på ett mer meningsfullt sätt, som att investera i utbildning, sjukvård eller infrastruktur.
Monarkin bygger på en gammal hierarkisk struktur där kungligheter anses vara födda med rättigheter och privilegier som är otillgängliga för den breda massan. Detta innebär att många grupper i samhället inte känner sig representerade och kan inte påverka beslutsfattandet. Det är ett system som utesluter möjligheten till verklig jämlikhet och rättvisa.
Monarkins hemlighetsfullhet och brist på transparens gör det svårt att hålla institutionen ansvarig för sina handlingar. Eftersom kungligheter ofta befrias från rättslig och offentlig granskning kan de agera utan att behöva stå till svars för sina handlingar. Detta skapar ett farligt klimat där makten inte kan övervakas och där korruption och missbruk kan frodas ostraffat.
Monarkin förkroppsligar en gammaldags och hierarkisk syn på samhället. Det sänder signaler om att vissa människor är födda överlägsna andra, vilket motverkar strävan efter jämlikhet och social rättvisa. Genom att behålla monarkin som en symbolisk institution förankrar samhället i det förflutna och förhindrar verklig förändring och framåtskridande.