Om det på riktigt handlade om att rädda människor från kronofogden så skulle Sverigedemokraterna och regeringen först se till att skydda de ekonomiskt svagaste hushållen från inflationen, sen ta itu med snabblåneinstitutens ockerräntor och den aggressiva nätkasinoreklamen. 

Om det på riktigt handlade om de politiska partiernas finansiering så skulle Sverigedemokraterna och regeringen först tvinga fram ett regelverk som stoppar de kryphål i lagen om partibidrag som avslöjades i tv-programmet Kalla Fakta, sen ta itu med hemlighetsmakeriet bakom de pr-byråer, lobbyister och konsulter som bedriver politiska påverkanskanpanjer.

Om det på riktigt handlade om moral och etik så skulle Sverigedemokraterna och regeringen först se till att stärka skyddet för ett oberoende public service och även värna det breda uppdrag som det har idag, sen ta itu med de lagar som begränsar visselblåsare och journalisters möjlighet att fritt ifrågasätta och granska makten.

Men debatten om Kombilotteriets vara eller inte vara handlar så klart inte om de argument som förs fram, det handlar om att några ytterkantspolitiker vill få tyst på oppositionen och i mina ögon få tyst på demokratin.

Att Sverigedemokraterna nu styr den svenska skutan kan ju ingen ha missat, Tidöpartierna har gemensamt tagit ett trestegshopp ut på den yttre högerkanten och dansar, i mina ögon, på en farlig knivsegg. Om vårt lands regering inte uppmuntrar folket att delta i det demokratiska arbetet och där också fritt får verka för att bilda opposition, då är vi illa ute.