Det stigande välståndet skapar stora förväntningar och nyliberaler skriker om mer och fler skattesänkningar. Trots att skatten på sparformen ISK och KF endast är 1,09 procent eller 1090 kr på 100 000 i avkastning så skriker de som gynnats av det stigande välståndet inom spekulation om lägre skatt.

Men inte bara det, högre rut- och rot-avdrag skanderar ekonomiskt välmående även om. Den nyliberala utvecklingen har skapat en förväntningsspiral som inte går mätta. Trots 43 dollarmiljardärer och över 500 miljardärer, mängder av mångmiljonärer de senaste 25 åren så är man inte nöjda.

A-kassan, sjukförsäkringen måste sänkas, sjukvården äldreboenden skolor måste spara och infrastrukturen får inte kosta så mycket så inte fler skattesänkningar och avdrag för välmående kan genomföras. Idag är skattekvoten eller skattetrycket som högern kallar det på liknande nivå som 1975.

På de stigande förväntningar som Tage Erlander kämpade för alltså välstånd för hela folket, har alltså under +/- 50 år statskassan beslutits och hamnat hos relativa fåtalet. Spekulation och marknadsekonomi skulle lösa allt, men istället tog de allt och de som verkligen är i behov av exempelvis bostad, socialt stöd, sjukvård och en vettig framtid blir alltmer ”blåsta”.

De som gynnats börjar också bli oroliga, därav partier som Folklistan. Mångmiljonärer som kastar in x antal miljoner och vill väcka liv i stigande förväntningar.

Högern består dessutom av en massa ofullständiga partier. L, C och KD är knappt kvalificerade för riksdagen och med Folklistan blir det ännu mer trångt inom högern.

Vår samtid präglas alltmer av en negativ förväntningsspiral. Dessa negativa förväntningar leder inte till ett missnöje utan till en förlamande uppgivenhet hos folket.

När de som har allt vill ha mer och talar om individualism och frihet (på andras bekostnad) det är då uppgivenheten till slut kommer bland hela folket.

Marknadsekonomin kan aldrig stilla hela folket. Glöm inte, det starka samhället kan endast tillgodoses av alla medborgares krav i gemenskap.