Jag har under coronapandemin noterat att det finns många så kallade ”farsots-experter”, som i efterhand kritiserar de ansvariga. Det är i dagsläget omöjligt att jämföra ländernas duglighet och hur väl man lyckats med att bekämpa den pågående pandemin. Det viktigaste måste väl vara att hjälpa de som drabbas av sjukdomen.
Under 1300-talet dog 40 procent av Sveriges befolkning – 200 000 människor – i sviterna av digerdöden, för hundra år sedan tog Spanska sjukan 40 000 svenskars liv och alla krig i historien har skördat många dödsoffer. Då har dödstalen varierat mellan olika länder.
Jag läste en intressant krönika i Dagens Medicin (nummer 4, 2021) som beskriver hur simpelt det är att kritisera i efterhand, och att söka syndabockar. Krönikören, läkaren Henrik Widegren, liknar pandemin med en akut operation. Han menar att det inte går att bedöma resultatet av operationen innan personen har genomgått ingreppet och åtgärden analyserats.
Jakten på syndabockar verkar vara viktigt för de medicinska baksätesförarna. Jag tycker det är tråkigt att så många människor i Sverige och övriga världen har avlidit i covid-19. Det väsentliga är nu att vi lär oss, och står ännu bättre rustade inför nästa pandemi.
Thomas Ottosson, Skellefteå