När man jämför synen på hur man behandlar de äldre på äldreboendena och barnen på förskolan så är den milsvida. När det gäller barn så är det viktigt med utbildad personal men när det gäller äldreomsorgen så är det väldigt låga krav med väldigt många som saknar någon form av vårdutbildning och dessutom bristande språkkunskaper.

Vi behöver bara se på vårdtagare som har svårt att gå som kommer in på ett äldreboende att de efter en kort tids vistelse blir rullstolsbundna och orsaken till det är att man i princip saknar all gångträning på grund av oerfaren personal och avsaknad av sjukgymnaster som kan träna vårdtagarna.

Sen så har man tagit bort terapin som fanns tidigare där man aktiverade vårdtagarna och dessutom har man nästan inga gemensamma aktiviteter som musik, bingo, dans, berättar-aftnar eller annat trevligt som kan förgylla vardagen, utan i bästa fall är det något religiöst samfund på boendet några gånger per månad.

Man skulle kunna servera en måltid på fredag/lördag med lite guldkant där den som vill kan få ett glas vin eller öl till maten. Dessutom så får många av de äldre aldrig komma ut i friska luften eller på en promenad under sin vistelse på boendet, man ser sällan några som sitter på balkongerna när man promenerar förbi.

Om vi skulle behandla våra förskolebarn på samma sätt som vi behandlar våra äldre på boendena så skulle det bli ett ramaskri från barnens föräldrar men när det gäller vår äldre så är det knäpptyst.

Åsikten bland beslutsfattare och stora delar av befolkningen verkar vara att det inte är så viktigt med äldreomsorg men man tänker inte på att det kanske en dag är deras tur att sitta på ett boende.